Av förklarliga skäl.

Kärleken, han är inte längre min...

Efter en härlig jul hos Farbror kom jag hem till en ledsen sambo.

Han mådde inte bra, älskar mig inte längre och den 27:e tog det slut.

Mitt liv och min värld gick helt i spillror, visste inte vad jag skulle ta mig till.

Pappa kom och hämtade mig och jag har bott hos föräldrarna sedan dess...

Gråtit ögonen fördärvade, knappt kunnat äta och inte orkat prata med någon. Men nu är det på tiden att vakna upp ur koman och åtminstone försöka återgå till livet igen, även om det inte är det liv jag har varit van vid.

Vi vill försöka vara vänner, får se hur det går.

Han var ju min bästa vän... är en underbar människa...

har köpt garn och börjat terapivirka.

hittills 4 fina glasunderlägg och en och en halv benvärmare, snart klar med dem med!

Nästa kanske blir en sjal?

Har fått träningsvärk i axlarna av allt virkande, men det håller tankarna på lite avstånd iaf...

Fummelfot drog med mig på teater igår, underbart, skrattade så jag nästan grät! Det var precis vad jag behövde!

(123Schtunk! - underbar teater, går inte att beskriva, måste upplevas, skrattgaranti!!)

Hon fyller år idag så vi sågs idag med, födelsedagskalas med släkt och vänner hemma hos hennes föräldrar. Sååå underbar mat! (som alltid) Det var ärtsoppa med bacon, pajer av alla de slag och höjdpunkten var den gudomliga ostkakan med grädde och sylt! Yummie!

Så nu ska jag krypa i säng, hoppas få sova någorlunda gott iaf.

Imorgon ska jag och Pappsen prova glasögon (vi behöver nya båda två) och leta vinterkappa till mig.

/Cilla