Bye bye Rosemary
Nu är det gjort! Samma blogg, ny adress, lite mer jag helt enkelt.
Lyckades, efter lite krångel, få med mig alla inlägg, men inga kommentarer, det kostar visst pengar då. Det känns riktigt skönt att äntligen flytta från blogg.se till något mer kreativt och dessutom reklamfritt! =)
Avslutar min tid med Rosemary och bjuder på mig själv med en bild av min oh-så-classy sida, julen 2004 ;)
Lyckades, efter lite krångel, få med mig alla inlägg, men inga kommentarer, det kostar visst pengar då. Det känns riktigt skönt att äntligen flytta från blogg.se till något mer kreativt och dessutom reklamfritt! =)
---> ladyhiccups.blogspot.com <----
^
|
|
Nya adressen!
|
|
Nya adressen!
Avslutar min tid med Rosemary och bjuder på mig själv med en bild av min oh-så-classy sida, julen 2004 ;)
/Cilla
Bloggflytt?
Är redigt trött på blogg.se!
Det är varken tjusigt eller särskilt smidigt att blogga här, men jag var väl ung och dum en gång i tiden och letade inte runt så mycket, utan tog första bästa jag hittade.
Klurar lite på att flytta till blogger.com istället, där trivs jag rätt bra. Och det blir snyggt, enkelt. Så jag ska nog klura lite på det en dag eller två, förbereda flytt, ta reda på hur man får med gamla inlägg och allt sånt. Känns bra, har velat komma bort härifrån länge nu, men inte riktigt orkat ta reda på hur man gör.
Så håll utkik, ny adress på g!
/C
Det man inte har i huvudet får man ha i benen
Att plugga i skolan gick ju bra ett tag, ända tills jag insåg att jag inte hade någon matlåda med mig och definitivt inte har ekonomi att köpa ärdig lunch om jag vill kunna roa mig mer den här månaden. Så det var helt enkelt bara att ta mitt pick och pack och åka hemmåt igen.
Väl hemma gjorde jag favorit i repris på gårdagens middag, ugnsstekt kyckling med bananchutney och ris. Tyvärr blev den inte alls lika bra på bild som den blev i munnen, så inga smarriga matbilder idag, bjuder på lite höstpluggmys från mitt vardagsrum istället.
Te och tända ljus ♥
/C
Väl hemma gjorde jag favorit i repris på gårdagens middag, ugnsstekt kyckling med bananchutney och ris. Tyvärr blev den inte alls lika bra på bild som den blev i munnen, så inga smarriga matbilder idag, bjuder på lite höstpluggmys från mitt vardagsrum istället.
Te och tända ljus ♥
Så efter lite lunch- och kaffepaus är det bara att hoppa på't igen. Om jag nu itne klarar tentan på fredag så ska jag i alla fall kunna så mycket som möjligt för att underlätta omtentapluggandet senare!
/C
Slutet är nära
Träningsvärken ger med sig, idag kan jag gå nästan helt obehindrat, om än en smula stelt. Kanske till och med klarar av en lugn joggingrunda i eftermiddag. Hoppas!
två dagar kvar till tenta, sen är det över för denna gången. Ångesten gör sig påmind och jag får lite panik över att jag inte ens fattar frågorna på de gamla tentorna. Men det är två dagar kvar, man hinner nog lära sig massor på den tiden om man bara vill. Men det förutsätter nog att jag tar mig någon annan stans och pluggar, här hemma har jag ett diskberg som distraherar och en ylande katt som gör att jag knappt hör mig själv tänka.
Så en dusch och lite uppfräschning, sedan hoppar jag i mina nya små moln till vinterskor (Tack pappa!) och beger mig till Pedagogen för att i timmar roa mig med organisk kemi.
två dagar kvar till tenta, sen är det över för denna gången. Ångesten gör sig påmind och jag får lite panik över att jag inte ens fattar frågorna på de gamla tentorna. Men det är två dagar kvar, man hinner nog lära sig massor på den tiden om man bara vill. Men det förutsätter nog att jag tar mig någon annan stans och pluggar, här hemma har jag ett diskberg som distraherar och en ylande katt som gör att jag knappt hör mig själv tänka.
Så en dusch och lite uppfräschning, sedan hoppar jag i mina nya små moln till vinterskor (Tack pappa!) och beger mig till Pedagogen för att i timmar roa mig med organisk kemi.
Mina Gore Tex-skönheter från Ecco.
Farväl kalla och blöta fötter! :)
/C
Dagen då benen dog
fy fan vad ont jag har!
Vaknade varje gång jag vände på mig inatt för det gjorde så ont. Fötterna lyfter inte från golvet när jag går, det gör ont att sitta ner, jag kunde knappt få på mig strumporna i morse och att gå till skulan var inte ens att tänka på. Har aldrig varit med om något liknande i träningsvärksväg.
Vill säga "aldrig mer" men vet lika väl som du att det skulle vara lögn.
.
/C
Kan vi hoppa över imorgon?
det här med att träna är ju helt enkelt underbart, men vissa effekter är inte helt önskvärda alla gånger. Till exempel träningsvärk och att då bli halv-invalid.
Igår tog jag mig an pass 3 i Vägen mot vinterform, ett galet påhitt av Sara på Träningsglädje och är man som jag en smula knäpp så tar man sig an en utmaning med ett leende. (Och har även vissa stunder då man betvivlar sin egen mentala hälsa som håller på med sånt frivilligt)
Så jag joggade upp till en mysig plats i skogen och körde igång. När jag, efter tredje blocket insåg att det längst ner stod "avsluta med 100 benböj" så ville jag bara lägga mig ner och dö litegrann. Som om jag inte tagit ut mig tillräckligt redan?! Men hey, har jag väl börjat måste jag ju slutföra. Gissa om jag var stolt när jag stapplande och väldigt långsamt joggade hem igen.
Träningsvärken kom som ett brev på posten. Direkt. Andra som gett sig på passet skrev om "totalinvalid underkropp". Det var mer sanning i det än jag trodde. Igår fick jag visserligen sitta ner och duscha för benen inte ville stå upp i det hala badkaret, neb det var ändå hanterbart. I morse gjorde benen fortfarande ungefär vad jag bad dem att göra (men bara ungefär, Mr. hade väldigt kul åt de gånger benen valde att göra något helt annat), men det skulle bara bli värre... Jag gick runt inne i stan i jakt på vinterskor och blev omkörd av en tant med rullator! Trappor, backar och ojämnt underlag är min mardröm just nu.
VARFÖR ska jag bo längst upp i ett hus utan hiss?!
Andra dagen är alltid värst. Jag längtar inte till imorgon.
/C
Igår tog jag mig an pass 3 i Vägen mot vinterform, ett galet påhitt av Sara på Träningsglädje och är man som jag en smula knäpp så tar man sig an en utmaning med ett leende. (Och har även vissa stunder då man betvivlar sin egen mentala hälsa som håller på med sånt frivilligt)
Så jag joggade upp till en mysig plats i skogen och körde igång. När jag, efter tredje blocket insåg att det längst ner stod "avsluta med 100 benböj" så ville jag bara lägga mig ner och dö litegrann. Som om jag inte tagit ut mig tillräckligt redan?! Men hey, har jag väl börjat måste jag ju slutföra. Gissa om jag var stolt när jag stapplande och väldigt långsamt joggade hem igen.
Träningsvärken kom som ett brev på posten. Direkt. Andra som gett sig på passet skrev om "totalinvalid underkropp". Det var mer sanning i det än jag trodde. Igår fick jag visserligen sitta ner och duscha för benen inte ville stå upp i det hala badkaret, neb det var ändå hanterbart. I morse gjorde benen fortfarande ungefär vad jag bad dem att göra (men bara ungefär, Mr. hade väldigt kul åt de gånger benen valde att göra något helt annat), men det skulle bara bli värre... Jag gick runt inne i stan i jakt på vinterskor och blev omkörd av en tant med rullator! Trappor, backar och ojämnt underlag är min mardröm just nu.
VARFÖR ska jag bo längst upp i ett hus utan hiss?!
Andra dagen är alltid värst. Jag längtar inte till imorgon.
/C
Fridfullt
Igår hade jag promenaddate med söta Annqa genom höstkvällen. Det var lit esmåkyligt och jag var tacksam att jag tagit med mig mössan. Vi sågs vid järntorget och gick sedan babblandes mot Redbergsplatsen, en rejäl promenad och riktigt skänt att strosa fram i gott sällskap. Väl framm gick jag till parkeringen utanför Östra Kyrkogården för att träffa mamma. Vi brukar ses och gå upp bland alla ljus på alla helgons dag för att sätta ut ljus på släktgravarna.
En mysig tradition.
Normalt brukar vi irra runt i en halvtime innan vi hittar rätt grav eftersom ingen kommer ihåg att skriva ner var de ligger, men i år var minnet med mig och vi slog nog något slags rekord. De hade gjort så fint på kyrkogården och satt ut gravlyktor längs med hela bilvägen upp och vid minneslunden stod lyktorna i hjärtformation. Jag älskar traditionen att åka dit, det är så fridfullt med alla ljus som fladdrar i mörkret.
En mysig tradition.
Normalt brukar vi irra runt i en halvtime innan vi hittar rätt grav eftersom ingen kommer ihåg att skriva ner var de ligger, men i år var minnet med mig och vi slog nog något slags rekord. De hade gjort så fint på kyrkogården och satt ut gravlyktor längs med hela bilvägen upp och vid minneslunden stod lyktorna i hjärtformation. Jag älskar traditionen att åka dit, det är så fridfullt med alla ljus som fladdrar i mörkret.
Under min promenad med Annqa fick jag ett samtal från Björnen som undrade om inte jag kunde vara vääldigt snäll och jobba söndag morgon för ingen annan kunde. Snäll som jag är så ställde jag upp, viljet jag litegrann ångrade när klockan ringde kl. 5 i morse, men efter en uppfriskande promenad ner till Maxi så kändes det lite bättre. Det var itne så mycket att plocka upp idag, så jag kunde gå hem medans världen fortfarande var söndagssömnig och i lugn och ro njuta av höstluften. Det har börjat blekna lite på alla träd nu, men vissa buskar har fortfarande kvar sitt färgsprakande lövverk, jag får energi av alla vackra färgerna på hösten, det är så vackert!
Visst är det vackert?
/Cilla
Bam!
Såg ett väldigt gulligt par på bussen och fick attacklängtan efter Mr.
Märkligt hur det fungerar det där med kärlek, ibland bara den finns där och ibland slår den till en med basebollträ i skallen. Vilket spelar egentligen inte särskilt stor roll, är så glad att den finns där.
Märkligt hur det fungerar det där med kärlek, ibland bara den finns där och ibland slår den till en med basebollträ i skallen. Vilket spelar egentligen inte särskilt stor roll, är så glad att den finns där.
♥
