Det har varit full rulle i livet det senaste, så bloggandet har som vanligt varit det första att minska.

Men jag tänker itne köra en uppradning av vad som hänt, det skulle vara värdelös läsning även för mig själv, så varför besvära er med den? Nej jag tar tag i det som fortfarande ligger och skaver lite på hjärtat och vill ut...

Igår var det begravning för K G Löfvander , min morbror, i Bromma kyrka. Det var en overklig känsla, stundvis så overklig att jag bara satt och stirrade i luften, inga känslor nådde liksom fram. Ceremonin var vacker och personlig och jobbig för de flesta närvarande.
När jag satt där i kyrkbänken och tittade på mamma och hennes syster där de satt med tårarna rinnande ner för kinderna så slog mig tanken "Tänk om det var min bror, hur skulle det kännas?". Jag trodde min värld skulle implodera av blotta tanken på den smärtan. Jag Älskar Min Lillebror. Han är min bästaste vän, någonsin. Att förlora någon så nära måste vara så otroligt svårt... Jag vet, det händer oss alla förr eller senare, men jag hoppas det dröjer länge tills jag sitter på begravning igen, hoppas jag har gott om tid att göra många fler minnen av och med de människor jag älskar.

Det tänker jag börja med redan nu, det är dags för en heldag med älskade Fummelfot, vi börjar med Melodikrysset live i stan och fortsätter dagen med god mat, marknad, dans och till slut mitt första lopp med personlig tid.
ÄNTLIGEN ska jag springa Midnattsloppet!! Det kommer bli så fantastiskt och jag kommer vara stolt så jag nästan spricker när jag kommer i mål :)

Rapport om detta kommer senare, garanterat!