Fan Fan Fan...

Det känns fortfarande väldigt overkligt alltihop...som en diffus dröm där känslan sitter kvar när man vaknar.
Jag önskar att det var så, att jag ska vakna snart, känna hans armar om mig och hans lugna andetag i mitt öra.

Det kommer aldrig att ske...
aldrig..
Den vetskapen gör så fruktansvärt ont...


/Cilla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback