Efter att igår morse ha kört utfall och andra spännande benövningarhade jag idag fruktansvärd träningsvärk i både rumpa och vader. När sedan Fummelfot presenterade upplägget för dagens löpardate ville jag gå och dö litegrann.
Backintervaller.

Jag trotsade min motvilja, klämde ner mig och min mage som kändes två storlekar uppsvullnad i löpartightsen och underställ, tog mig ut i kylan och regnet. Tänk vad mycket bättre det kändes när jag kom upp för helvettesbacken till Safjället och möttes av en sprudlande Fummelfot och ett "du är så himla snygg, love those curves!". Jag blev plötsligt både glad och pepp =)
Hon hade med sig ett par stavar och vi turades om att ha dem, så det blev varannan gång med och varannan utan stavar. Jag insåg hur patetiskt svagt axelparti jag har, helt sjukt ju! (Borde köra lite stavar emellanåt kanske.) Men nu, efter 12 gånger upp för den jävla backen skriker mina vader och lår på mig och jag fasar för morgondagens invaliditet, kommer göra såå ont! Men oj vad jag ändå älskar träningsvärk, är nog inte riktigt klok ändå ^^