...de tar död på mig!
och allt annat också, jag är så trött på allt. särskilt om kvällarna, då tankarna hopar sig och jag känner mig som den ensammaste människan i världen med ångestattacker för framtiden.
Jag försöker att tänka positivt, men det är inte alltid så lätt när mörkret smyger på och sängen känns aldeles för stor och tom. Kvällspromenader ner till havet hjälper en del, att höra vågornas brus som viskar lugnande när de slår in emot klipporna... Havet ger mig lugn, det lyssnar på mina vansinnestankar och säger tröstande att allting kommer bli okej till slut.

jag har så mycket på en gång att när jag inser det så får jag bara panik, hamnar i någon slags stand by läge och kan ingenting göra åt saken.

bara en vecka kvar tills betygen sätts...KÄMPA!!!