Återigen dags att sova ensam, fyllas av känslan att sängen är på tok för stor och alldeles för tom...

Men jag har haft en av dedär underbara helgerna, fylld med närhet, glädje och sköna stunder, så synd att de måste ta slut... Han glömde sin skjorta, den luktar Per, underbart, och det får mig att le. Jag kan nästan känna hur han står här, alldeles nära och mjukt stryker med handen över min nacke.

Tänk om det kunde bli ett slut på dethär resandet snart, så att den underbara närheten av kärleken i kroppslig form kunde infinna sig lite oftare.

Men det är värt varenda sekund av väntan.

Definitivt.

Tack för en underbar helg och en än mer underbar ettårsdag älskling!!