Changes
Saknar mitt gamla liv.
Saknar Chalmers.
Det sociala umgänget som liksom kom automatiskt då.
Saknar närhet.
Jag BEHÖVER ett jobb, inte bara för pengarna, jag mår inte bra av inte träffa folk.
När allting skiter sig, varför måste det vara ALLTING och inte lite i taget?
Lika bra att få det överstökat?
Nej, gud vad deppigt det låter! Jag klarar mig ju faktiskt bra, har vänner som finns där, familj som ställer upp i vått och torrt. ♥
men ändå...det är jobbigt när någon som var både nära vän och familjemedlem plötsligt inte finns där att prata med längre, att mysa med, ha tv-kväller i soffan med...
Så nära men så fruktansvärt långt borta....
Saknar Chalmers.
Det sociala umgänget som liksom kom automatiskt då.
Saknar närhet.
Jag BEHÖVER ett jobb, inte bara för pengarna, jag mår inte bra av inte träffa folk.
När allting skiter sig, varför måste det vara ALLTING och inte lite i taget?
Lika bra att få det överstökat?
Nej, gud vad deppigt det låter! Jag klarar mig ju faktiskt bra, har vänner som finns där, familj som ställer upp i vått och torrt. ♥
men ändå...det är jobbigt när någon som var både nära vän och familjemedlem plötsligt inte finns där att prata med längre, att mysa med, ha tv-kväller i soffan med...
Så nära men så fruktansvärt långt borta....
/Cilla
Kommentarer
Postat av: Fummelfot
Jag vet vad du menar, har också undrat varför jobbiga saker och ting inte kan komma en och en och inte i klump. Det är ju alltid så, helt plötsligt händer det en jävla massa saker samtidigt och sen tar det ett halvår att hämta sig från det och komma på vem man är igen. Fast, jag tror att det är utvecklande också, på något bra sätt. :P Man skulle liksom aldrig komma vidare med sig själv om allt gick lugnt och stillsamt till hela tiden. Fast det är totalt crap under tiden.
Ja, det är apjobbigt, men det får det vara, även om det suger. Man behöver inte vara happyhappyjoy hela tiden. Det blir bättre hjärtat, jag lovar. <3
Trackback