Det börjar bli lite lättare...

Var i lägenheten i tisdags.
Det var så tomt, Han har redan tagit ut alla sina kläder, burit ner sänglampan (som var hans) till sin lägenhet och börjat röja ut sina grejer ur skåpen.
I klädkammaren var ett enda stort tomrum där Han haft sina kläder hängande...
Resultatet blev totalt ihopbryt och gråtattack på vardagsrumsgolvet.

Jag visste ju att det skulle bli så tomt, bara inte att det skulle gå så fort!
Tror inte att jag någonsin kommer kunna bo i den lägenheten ensam, det är så mycket av oss där...

FAN!

Jag undrar när Han kommer tillbaka till stan.
Inte för att jag vill träffa Honom, utan för att veta när jag riskerar att träffa Honom på stan igen.
Orkar inte just nu.

Tror jag börjar gå ur gråta-hysteriskt-fasen nu... ganska skönt ändå.
Om bara jag kunde äta lite mer. Har ingen aptit.
Försöker hålla mig syssellsatt för att inte tänka, jag diskar, skottar, bäddar (flera gånger om dan), virkar, bokar upp mina vänner, tar promenader, läser, pluggar körkortsteori....

Idag var jag hos Flyttfågeln ute i Gottskär, det var så vackert  med all snö :) Vi satt och pratade och pratade och pratade. Man får inte slut på samtalsämnen i första taget när man inte setts på ett halvår.
Hon hade bakat banankaka också, fruktansvärt mäktig och riktigt god! Sådär lagom degig i mitten, love it!
Det är skönt med dedär vännerna som hängt med for ages, en liten signal är allt som hebövs, spelar ingen roll att man inte setts på länge, det är bara att ta vid där man slutade :)

Nu ska jag virka.
Blir nog ett glasunderlägg till.