Jag satt och kikade igenom lite gamla inlägg och insåg att det nu är 5 månader sedan Jag och Per gick skilda vägar. Helt galet! Känns som alldeles nyss, men ändå som det har gått en halv evighet sen dess.

Och när jag känner efter så känns det...bra :)

Livet är på topp trots arbetslösheten. Allting sker av en anledning. Jag har hittat mig själv.

Tänker fortfarande på honom ibland, men nu är det med ett leende och stinget i hjärtat har flyttat ut helt.

En klok flicka sade till mig någon gång i januari när jag undrade om sorgen någonsin skulle gå över att "Det tar ett jävla tag, det gjorde det för mig, men när det väl gjorde det mådde jag bättre än någonsin!"

Jag trodde henne inte då.

Det gör jag nu :)

Nu har jag babblat klart om det också, dags för fler cheescakes! :D

'

Tjing!

/Cilla