Igår tröttnade jag på att vara duktig redan efter lunch. Mina ben ville inte sitta still längre! Så jag lade undan böckerna, bytte om, snörade på mig skorna och åkte till skatås. Igen. Jag älskar det stället! Det blev en lugn tur på grusåttan, inget särskilt anstängande egentligen, bara låta benen och tankarna löpa fritt i bekvämlighetstempo. Men oj vad den slingan är tråkig med sin breda grusväg och långa, platta raksträckor.

Sen bar det av hemmåt för dusch, mat och så iväg igen. Promenad i botaniska var på schemat. Mötte upp Ojla vi hållplatsen och sen traskade vi på, hittade små stigar, massa vitsippor och efter ett tag en skylt som sade "utsiktspunkt". Den ljög. Vi gick uppåt och uppåt och uppåt, men någon riktigt punktig utisktspunkt hittade vi aldrig, det var för mycket träd ivägen. Annars hade berget klar potential för vacker utsikt... kanske för sådär 20 år sen innan träden blivit så stora. Vi hittade en bänk som nog hade haft en kanonutsikt, om det itne stod en tall där. Med sin vackra krona precis framför. Säkerligen var där fin utsikt när bänken sattes upp och tallen var liten :P

Glass kändes lite som ett måste när man, utan att frysa det minsta, kunde promenera i linne och shorts. Så det blev glass vid linnéplatsen innan vi, trötta i fötterna tog oss hem till Ojla, tittade på massa bilder, snackade, drömde oss bort till kommande rikstinget och drack havtornssaft. En mycket märklig dryck, men jag tror jag gillade den...fast den luktade jäst, men det hade den visst gjort sen han fick den, så det skulle nog vara så :P

Shit vad jag borde börja flyttpacka lite snart. Kanske ska ta tag i Projekt Vindsförråd. Det är en bra start :)



Och det vita i skogen är inte snö längre, det är vitsippor! Massor och mängder av vitsippor!! Som jag har längtat, lycka i hela mig :)


/Cilla