Allt jag rör vid faller i bitar.
Åtminstone är det så det känns iblend (minns när jag skulle lägga T's glasögon på bordet och glaset spontant hoppade ur bågarna så fort jag rörde vid dem).

Idag hade turen kommit till frysen.
Sötaste Annqa var här för att agera studiesällskap, efter ett tag insåg jag att om vi skulel ha quornfiléer till lunch så var det nog dags att ta ut dem ur frysen. Lyckligt ovetandes om vad som komma skulle traskade jag ut i köket, öppnade frysen och tog fram filéerna. När jag sedan skulle stänga dörren igen hörde jag en plastbit trilla i golvet och plötsligt stod jag med frysdörren i händerna.
DEN FREAKING LOSSNADE!
Gissa om jag blev paff.

Et pipande "Annqa...det... den lossnade..kom!" fick jag fram innan jag bröt ihop av skratt på köksgolvet.
Hela situationen var så absurt och otippad, vi skrattade gott bägge två en stund innnan vi slog våra kloka huvuden ihop och fixade fast dörren igen.
Kommer fnissa åt det ett bra tag framöver..varje gång jag öppnar frysen ^^

Och ja, lunchen blev jättegod :)