Igår hade jag promenaddate med söta Annqa genom höstkvällen. Det var lit esmåkyligt och jag var tacksam att jag tagit med mig mössan. Vi sågs vid järntorget och gick sedan babblandes mot Redbergsplatsen, en rejäl promenad och riktigt skänt att strosa fram i gott sällskap. Väl framm gick jag till parkeringen utanför Östra Kyrkogården för att träffa mamma. Vi brukar ses och gå upp bland alla ljus på alla helgons dag för att sätta ut ljus på släktgravarna.
En mysig tradition.

Normalt brukar vi irra runt i en halvtime innan vi hittar rätt grav eftersom ingen kommer ihåg att skriva ner var de ligger, men i år var minnet med mig och vi slog nog något slags rekord. De hade gjort så fint på kyrkogården och satt ut gravlyktor längs med hela bilvägen upp och vid minneslunden stod lyktorna i hjärtformation. Jag älskar traditionen att åka dit, det är så fridfullt med alla ljus som fladdrar i mörkret.

 

Under min promenad med Annqa fick jag ett samtal från Björnen som undrade om inte jag kunde vara vääldigt snäll och jobba söndag morgon för ingen annan kunde. Snäll som jag är så ställde jag upp, viljet jag litegrann ångrade när klockan ringde kl. 5 i morse, men efter en uppfriskande promenad ner till Maxi så kändes det lite bättre. Det var itne så mycket att plocka upp idag, så jag kunde gå hem medans världen fortfarande var söndagssömnig och i lugn och ro njuta av höstluften. Det har börjat blekna lite på alla träd nu, men vissa buskar har fortfarande kvar sitt färgsprakande lövverk, jag får energi av alla vackra färgerna på hösten, det är så vackert!

 

Visst är det vackert?

 

/Cilla